-
1 ὄμμα
ὄμμα, τό (ὈΠΤΩ, vgl. ὀφϑαλμός), das Auge; ὑπαὶ δὲ ἴδεσκε, κατὰ χϑονὸς ὄμματα πήξας, Il. 3, 217; ὄμματα ϑέλγειν, in Schlaf bringen, bezaubern, Od. 5, 47; ὕπνον ἐπ' ὄμμασι χεῦε, ib. 492; ὄμματα καὶ κεφαλὴν ἴκελος Διΐ, an Augen u. Kopf, Il. 2, 478; πάντ' αὐτῷ μέγεϑός τε καὶ ὄμματα κάλ' εἰκυῖα, 23, 66, u. öfter in solchen Vrbdgn, denn die Augen sind der ausdrucksvollste Theil des Gesichts; auch wohl übh. für Antlitz, Gesicht; bei Hom. u. Hes. stets im plur.; ὀξύτατον ὄμμα, Pind. N. 10, 63; ὄμματι δέρκομαι, 7, 66; ἐν ὄμμασι ϑέσϑαι πίστιν, 8, 43, vor Augen stellen; ὁρᾷς ϑέαμα δυςϑέατον ὄμμασιν, Aesch. Prom. 69; γοργὸν δ' ὄμμα ἔχων, Spt. 519; μαλϑακὸν ὀμμάτων βέλος, Ag. 722, öfter; auch als schmeichelnde Anrede, ὦ τερπνὸν ὄμμα, Ch. 236 (wohin auch ἰδὼν τὸ ἐρωτικὸν ὄμμα Plat. Phaedr. 253 e zu rechnen); u. geradezu Umschreibung der Person, πατρῴων ὀμμάτων ἐπισκόπους, 124; ch φίλτατ' Αἴας, ὦ ξύναιμον ὄμμ' ἐμοί, Soph. Ai. 955; Eur. Ion 1261. Auch das Köstlichste bezeichnend, ὄμμα γὰρ πάσης χϑονὸς Θησῇδος ἐξίκοιτ' ἄν, Aesch. Eum. 979; er sagt auch übertr. ὄμμα γὰρ δόμων νομίζω δεσπότου παρουσίαν, Pers. 165, u. so oft bei Folgdn. – In Prosa überall, τῶν ὀμμάτων στερηϑείς, Plat. Phaedr. 243 a; ἀλγεῖν τὰ ὄμματα u. ä. – Κελαινῆς νυκτὸς ὄμμα, der Mond, Aesch. Pers. 420, vgl. ἀστ ερωπὸν ὄμμα Λητῴας κόρης, frg. 159; ὄμμα ἀκάματον αἰϑέρος, Ar. Nubb. 286; auch λύχνου, Lys. 1. – Selten auch = der Anblick, das Gesehene, ὦ δυςϑέατον ὄμμα, Soph. Ai. 983; μή του κηδομένου βροτῶν μηδὲ σύντροφον ὄμμ' ἔχων, Phil. 171; ὡς εἶδον ἐμπαίει τί μοι ψυχῇ σύνηϑες ὄμμα, El. 891, wo Nichts zu ändern ist; vgl. Trach. 202; ὄμμα δὸς φίλημά τε, Eur. I. A. 1238. – Uebertr., das Licht Bringende, Freude u. Trost Gewährende, ὡς ἄελπτον ὄμμ' ἐμοὶ φήμης ἀνασχόν, Soph. Trach. 202, das Aufleuchten einer solchen frohen Botschaft. – Sp. auch von Augen der Pflanzen, Phot. u. Schol. Ar. Equ. 552.
-
2 ἀφαιρέω
ἀφαιρ-έω, [dialect] Ion. [full] ἀπαιρέω, [tense] fut. - ήσω: [tense] pf. ἀφῄρηκα, [dialect] Ion. ἀπαραίρηκα: [tense] aor. ἀφεῖλον, later inf.A (Cret.);ἀφῄρησα Gal.11.121
:— take away from:—Constr.: mostly ἀ. τί τινι, σῖτον μέν σφιν ἀφεῖλε took it from him, Od.14.455, cf. A.Eu. 360 codd., etc. (but also, relieve one of a duty, X.Cyr.7.1.44): less freq. , X.Lac.4.7;κῆρα χώρας A.Th. 777
(lyr.); ; also τινά τι prob. l. ib. 360, S.Ph. 933, v. infr. II. I, III: c. gen., take from, ; μηδὲν ἀφαιρῶμεν τοῦ ἀδίκου ( from the unjust man)ἀπὸ τῆς ἀδικίας Pl.R. 360e
; τοῦ πλήθους diminish the number, X.Vect.4.4: c. acc. only, ἀπελὼν τὰ ἄχθεα having taken them off, Hdt.1.80;βασιλέων.. ὀργὰς ἀφῄρουν
took away,E.
Med. 455, cf.Ar.Pl.22,Ra. 518.b exclude, separate,τὸ Ἑλληνικὸν ὡς ἓν ἀπὸ πάντων ἀφαιροῦντες χωρίς Pl.Plt. 262d
; opp. προστιθέναι, Id.Phd. 95e, etc.3 Math., ἀ. ἀπὸ .. subtract from, Euc.Ax. 3 ([voice] Pass.), etc.; of ratios, divide out from both sides of an equation, Apollon. Perg.1.41 ([voice] Pass.); intercept, in [voice] Pass., Procl.Hyp.2.27.II [voice] Med., [tense] fut. ἀφαιρήσομαι (in pass. sense, v.l. for ἀπαιρε-θήσεσθαι, Hdt.5.35, cf. Antipho Fr.57), laterἀφελοῦμαι Timostr.5
, Plb.3.29.7: [tense] aor. ἀφειλόμην, laterἀφειλάμην Ph.2.586
, D.C.41.63, cf. Phryn.116: [tense] pf. ἀφῄρημαι (in med. sense) X.Cyr.7.5.79 (spelt (iii B. C.)):—from Hom. downwds. more freq. than [voice] Act., take away for oneself; also in reciprocal sense, ἀφαιρεῖσθον τύχην ye have received each the fortune of the other, E. El. 928:—Constr. like [voice] Act., ἀφαιρεῖσθαί τί τινι, asκαὶ δή μοι γέρας.. ἀφαιρήσεσθαι ἀπειλεῖς Il.1.161
;τί τινος 5.673
, 691, 9.335, Th.3.58, Lys.24.13, etc. (alsoτεύχεα.. ὤμοιϊν ἀφελέσθαι Il.13.510
);τι πρός τινος E.Tr. 1034
;τι ἀπό τινος Ar.V. 883
;ἔκ τινος X.Cyn.12.9
: c. dupl. acc. rei et pers., bereave or deprive of,μήτε σὺ τόνδ'.. ἀποαίρεο κούρην Il.1.275
, cf. Hdt.1.71, 7.104; freq. in [dialect] Att. and Trag., Lys. l. c., Th.8.74, D.20.46, etc.;τέκνα ἀ. τινά E.Andr. 613
, cf. Ar.Ach. 464: rarely c. acc. pers. et gen. rei,ἀ. τὰς κύνας τοῦ εὑρεῖν X.Cyn.6.4
;τῆς ἀρχῆς τινά Plu.Ant.60
;τὴν Ἀμαζόνα τοῦ ζωστῆρος Paus.5.10.9
.2 c. acc. rei, ἀ. ψήφισμα cancel or rescind, And.2.24; ἀφελομένης τῆς νυκτὸς τὸ ἔργον having broken off the action, Th.4.134;ἕως κελαινῆς νυκτὸς ὄμμ' ἀφείλετο A.Pers. 428
: abs., μέχρι σκότος ἀφείλετο (sc. τὴν δίωξιν) X.HG1.2.16;ἀ. τὴν μνήμην πολλῶν ἀγαθῶν D.22.13
.3 folld. by μή c. inf., prevent, hinder from doing,τί μ' ἄνδρα.. ἀφείλου μὴ κτανεῖν; S.Ph. 1303
, cf. E.Tr. 1146; κἄκτεινας, ἤ τις συμφορά σ' ἀφείλετο [μὴ κτεῖναι]; Id.Andr. 913; c. inf. [voice] Pass.,τὸν τὰ ὕστερον ἀφείλετο ἀδικήματα εὐεργέτην μὴ ὀνομασθῆναι Paus.8.52.2
; c. inf. only, Pi.I.1.62: simply, obstruct, .4 ἀ. τινὰ εἰς ἐλευθερίαν, Lat. vindicare in libertatem, claim as free, Pl.Lg. 914e, Isoc.12.97, D.58.19, cf. Lys.23.10, Aeschin.1.62.III [voice] Pass., [tense] fut.- αιρεθήσομαι E.Hel. 938
; : [tense] pf. ἀφῄρημαι, [dialect] Ion.ἀπαραίρημαι Hdt.7.159
, etc.:— to be robbed or deprived of a thing, τι A.Ch. 962 (lyr.), Hdt.3.137, etc.; τι πρός or ὑπό τινος, Id.1.70, 3.65, 7.159;ἀφῃρέθην τὰ ἐνέχυρα ὑπό τινος D.47.41
; ἐκ χερῶν ἀφῃρέθην had them taken out of my hands, E.Tr. 486: c. inf., ἀφῃρέθη Σκίρωνος ἀκτὰς ὄμμα τοὐμὸν εἰσορᾶν was deprived of, hindered from seeing them, Id.Hipp. 1207: less freq.μηδὲν τοῦ ἐμοῦ ὄγκου ἀφαιρεθέντος ἀλλὰ σοῦ αὐξηθέντος Pl.Tht. 155b
.2 ὁ ἀφαιρεθείς, in Law, the person from whom a slave has been claimed, Id.Lg. 915a.Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό) > ἀφαιρέω
Перевод: со всех языков на все языки
со всех языков на все языки- Со всех языков на:
- Все языки
- Со всех языков на:
- Все языки
- Английский
- Немецкий